tisdag, januari 20, 2009

jag gråter ofta nu


en lång väntan och du kom till slut
vi var tillsammans
två kroppar som längtat efter den andres beröring
minns hur lycklig jag var första stunden
men
vi satte oss en bit ifrån kändes som en ocean
pratade och tystnade
sedan grät du
jag ville också gråta men det var många år sen

oceanen försvann
och vi var tillsammans igen
musik spelades
saker gjordes och läts vara
bara vara den sista tiden kändes helt ok
det var du och jag som vi varit bäst på
varit
vi klädde på oss i hallen en gång till
som vanligt men inte
slutet kommer alltid för tidigt när man minst vill
jag släppte din hand vid absolut sista stund
en kort avslutning på en lång väntan och du kom till ett slut


4 kommentarer:

  1. vet hur det känns...
    kram, vet du.

    SvaraRadera
  2. shit va tungt, gubben!
    Men förbannat fint skrivet! Du vet att det blir bättre!
    Finns där, det vet du!!!
    KRAM!

    SvaraRadera